Min spelhistoria

För ett tag sedan läste jag i en annan blogg en tjejs redovisning av sin “spelhistoria”. De konsoler hon ägt och de spel hon spelat. Det var en sån trevlig läsning att jag helt fräckt plankar idén och delar med mig av min egen spelhistoria.

Det hela börjar någon gång på 80-talet då jag som spermie la vantarna på min pappas VIC20 (föregångaren till Commodore 64). Han hade fått den på en datakurs och min äldre bror hade fixat fram några spel till den. Sen stod den där och samlade damm. Det var ingen i familjen som brydde sig om den, förutom jag som spelade tills joystickarna smulades sönder. Jag har fortfarande kvar den där VIC20:an någonstans på vinden. Har inte haft hjärtat att sälja den.

Sen blev det en Commodore 64. Det var förstås ingenting jag bara fick. Att leka med datorer var ingenting som familjen tyckte passade sig riktigt för en tjej, så jag fick jobba ihop pengarna till den med sommarjobb.

Första sommaren köpte jag själva C64:an och en bandstation. Året därpå blev det en diskettstation och ett tillbehör (The final cartridge III) som gav datorn ett nytt gränssnitt som gick att styra med joysticken. Mycket revolutionerande  på den tiden!

Så där höll det på ett par år tills dess att jag hade alla tillbehör som fanns att få till C64:an. Och alla spel, program och demos. Favoritspelen var bl.a. Wizball, The Great Giana Sisters (en Mario Bros. kopia) och Knight Tyme.

Jag hade så mycket bra saker till min C64, inklusive ordbehandlingsprogram och printer att jag helt missade modernare datorer som Amigan eller 386:an. Min första PC blev istället en 486:a med Windows 311.

På 486:an spelade jag The Broken Sword, The 7th guest, Monkey Island m.fl. och på den vägen är det när det gäller datorer. Jag har bytt ut och köpt nya datorer ungefär vartannat år sedan dess och spelat framförallt alla hack-and-slash, äventyrs, plattforms, pussel och RPG titlar som jag kommit över.

På konsolsidan så ägde jag aldrig själv någon riktig konsol (om man inte räknar Game & Watch spel som konsoler). Min första renodlade konsol blev en PS2. Tyckte hemskt bra om den men hade tyvärr inte råd med så många spel på den tiden, som fattig student. Nötte sönder de få spel jag hade, som t.ex. SXX Tricky, Final Fantasy X och Devil May Cry.

Pengarna i min spelbudget gick istället åt till spel till min GameBoy. Jag gick igenom GB Pocket, Color, Advanced och SP innan jag till slut gick över till den PSP som jag har idag. Det händer fortfarande att jag saknar Nintendons spelstil och vill köpa en DS. Sen tar jag förnuftet till fånga eftersom jag knappt har tid för PSPn nu för tiden.

PS2:an sålde jag när den första Xboxen släpptes. Jag gillade verkligen PS2:ans kontroll och svär ibland över att SXX var bättre på PS2:an, men har aldrig ångrat att jag köpte Xbox. Till den testade jag alla spel som jag kunde komma över och gillade många av dem. Det höll mig sysselsatt länge och därför köpte jag inte 360 förrän december förra året. Då blev det också en Wii, som är kul som ombyte och komplement till 360.

Idag spelar jag alltså på PC, Xbox360, Wii och PSP.
Visst skulle jag kunna köpa en PS3 och en DS också… Men nackdelen med att inte vara fattig student längre är att man istället har brist på tid. Wii:n och PSP:n ligger stundtals försummade som det är, så det känns inte bra att köpa fler konsoler… även om jag misstänker att jag kommer behöva köpa PS3 snart för att komma åt nya spännande spelreleaser.

Det var min spelhistoria (i nedbantad version tro det eller ej). Hoppas att jag inte är ensam om att tycka sådan här läsning är intressant. Jag skulle mer än gärna läsa fler människors spelhistoria.