I och med IFA, den stora prylmässan i Berlin, så har en uppsjö av nya platta TV-apparater dykt upp i pressen. Den ena är tunnare än den andra och alla utställare vill kunna stoltsera med att just de har världens tunnaste TV.
Ett exempel är den här TVn från Sony, som på sitt tunnaste ställe mäter under 1cm.
Och visst ser det läckert ut med en stor TV som bara är någon centimeter tjock? Det känns som att vi kommit väldigt långt på bara ett par få år, och från de gamla CRT TV-apparaternas tid.
Samtidigt så förstår jag inte denna enorma hets runt just apparaternas tjocklek. Om TVn står upp för egen maskin så måste den ha en så stor fot för att inte vippa att det inte spelar någon roll om den är 1cm eller 10cm tjock. På väggen är det heller ingen jättepoäng med att ha en så tunn TV som möjligt. Många modeller måste ändå hängas upp så att det finns gott om luft mellan TVn och väggen. Antingen pga av värme eller pga av en korkad placering av uttag på TVns baksida.
Vad vi pratar om alltså är en prestigejakt utan större vinst för konsumenten. Hur vore det om de istället la samma pengar och energi på att utveckla filterfunktioner i apparaterna som mjukar upp dåliga analoga TV-signaler? Säga vad man vill om din gamla tjock TV. Den var fortfarande bättre på att göra det bästa av taskiga TV-sändningar. Det finns plasmor och LCD:er på marknaden som simulerar CRT-förhållanden och resucerar brus och störningar. Dessa funktioner är dock fortfarande i sin linda och kan förbättras avsevärt.
Tunna TV-apparater i all ära men jag är mer intresserad av vad jag ser när jag sitter mitt framför apparaten och är mindre intresserad av hur den ser ut från sidan.
