Idag fortsätter jag på temat elaka datorer med Electric Dreams från 1984. Miles köper en dator som får ett eget liv när han spiller champagne på den. Datorn Edgar börjar lägga sig i Miles privatliv och flörtar med tjejen i lägenheten ovanför.
Att filmen spelades in under John Hughes storhetstid med bratpack filmerna känns verkligen. Det hela formligen dryper av stereotyper och är så sockersött att man får tandvärk.
I trailern har inte Edgar fått sin slutgiltiga digitala röst än. Man hör tydligt hur det är en skådis off-camera som snackar. Bud Cort, som gjorde rösten, satt faktiskt instängd i en låda under hela inspelningen. Regissören var övertygad om att skådisarnas reaktioner på hans röst skulle bli annorlunda om de inte såg honom. Han ville att de bara skulle höra rösten som kom ur lådan, som datorn i filmen. Stackars Bud. Han fick lida för sin ”konst”.
Regissörens approach varslar om filmens realism i stort. Men vad spelar det för roll? Det är ju kul!
Filmens temalåt ”Together in Electric Dreams” med Phil Oakey (Human League) blev föresten en smärre hit i klass med Limahl ”Neverending story”.
Mer info: http://www.imdb.com/title/tt0087197/
Var hittar du alla dessa sjuka filmer?? IMDB eller är du såpass gammal att du faktiskt var med när det begav sig??
Hörredudu! Passa’rej för vem du kallar gammal!
Film är ett lika stort intresse för mig som spel och prylar tillsammans… gånger två… eller tre. Så jag har samlat på mig en oerhörd mängd värdelöst vetande om film. Därav tips angående halv-obskyra 80-tals komedier om rubbade datorer.
Ja hur det än ligger till så är det grymt fascinerande
Eller skrämmande… beroende på hur man ser på det. Du vill inte möta mig i SceneIT, det är allt jag säger.
Tusan, man verkar ju vara född under helt fel årtionde
Ska ringa mina föräldrar och klaga.