I skrivande stund har 5,900 personer svarat på frågan och resultatet blev detta:
Är dataspel skadligt för barn?
1. Ja, absolut. 30%
2. Nej, men lagom är bäst. 50%
3. Högst individuellt. 20%
Nu får man naturligtvis ta undersökningar i den sensationslystnaste av alla sensationslystna blaskor med en stor skottkärra salt… Kan ändå inte låta bli att bli rejält förbannad på artiken, och inte minst på föräldern till den kollapsade 15-åringen.
Att en 15-åring spelar så intensivt att han/hon till slut kollapsar av uttorkning och utmatting är väl för helvete inte spelets fel? När jag själv var 15 så skulle jag aldrig i livet ha fått sitta och spela på det sättet utan att bli tvingad av en förälder att ta paus. Nu är jag inte förälder, och avundas verkligen inte det hårda jobb som det måste innebära, men någon måtta på hur mycket man får skylla ifrån sig måste det väl ändå vara?
Sen kommer vi till Expressens sätt att rapportera om denna nyhet… Artikeln är skriven på ett så vinklat sätt att det framstår som att spel, över huvud taget, är tickande bomber som kommer ge ungarna som spelar både fysiska och psykiska men med tiden.
Inte så konstigt då att så många svarade ”Ja, absolut” på deras fråga. Besviken blir jag trots allt på att dessa 30% låter sig svepas med i häxjakten och målar upp dataspel som syndabock.
Är det för mycket att begära att vi 2008 slutar skylla på musik, film, dataspel eller annan populärkultur när ungarna beter sig som idioter och deras föräldrar tappar bollen? Det funkade inte på Beatles tid, när man försökte förbjuda långt hår på pojkar som ville likna sina idoler, och det funkar inte nu.
Vad tycker du?
Är det spelutvecklarnas fel, som gör för roliga och beroendeframkallande spel?
Är det föräldern, eller individens ansvar att sätta rimliga gränser för spelandet? Borde det sättas åldersgränser på särskillt beroendeframkallande spel, eller borde dessa förbjudas helt och hållet?
Klart det är föräldrarnas fel. Man måste ha gränser för allt, både vad gäller spel, eller droger och barn som är ute sent på kvällarna.
Sen finns det ju barn som i princip tillåts äta ihjäl sig eller svälta ihjäl sig etc etc. Hur bestämmer man vad som är beroendeframkallande och vad det borde sättas gränser på?
I grund och botten så är det alltid föräldrarnas ansvar, vad dom låter barnen ha tillgång till och hur mycket.
Sen kanske vissa familjer verkligen har problem med det där, och då borde det kanske finnas någon lättillgänlig hjälp för dom? Så att dom inte behöver vända sig typ till Supernanny eller aftonbladet för att skrika ut sina behov…
En kristelefon för familjer med spelberoende kanske?
Vad är beroendeframkallande spel? Simpla spel som Soduku och Snake kan också vara beroendeframkallande. Ska dessa också förbjudas?
Jag tror att man lika gärna skulle kunna kollapsa av uttorkning och utmattning av att spela fotboll oavbrutet i ett dygn. Men man ska ju röra på sig.
Hela diskussionen blir så löjlig. Problemet är att föräldrarna inte tar sitt ansvar.
gamingmama: Klockren idé! Om det finns kristelefon för missbruk så borde spelmissbruk ingå. Man kan bli beroende av precis vad som helst, som sagt. Själv är jag beroende av tomat, mozzarella & basilika. Inget man dör av eller som jag känner att jag behöver hjälp med. Jag kan sluta när jag vill.
Mary: Precis!!! Dataspelen har blivit vår tids syndabock när något går fel. Blir så himla trött på det. Kommer inte de som skyller på dataspel ihåg hur det var när de själva var unga och vad deras föräldrar och media skyllde på då? Är så lätt att skylla från sig, som sagt.
Buuu Expressen! Jag har spelat i hela mitt liv. Har inte fått några men av det. (Förutom det där mozzarellamissbruket då. Fast det är väl knappast relaterat?)
Det är ju som bekant lättare att hitta en syndabock man kan skylla allt på, istället för att ta itu med de riktiga problemen.
Artikeln får i övrigt (som väntat) ett stort LOL i betyg av mig.
”På sin hemsida ger företaget bakom World of Warcraft, Blizzard, olika råd och upplysningar till föräldrar om spelet och hur spelandet kan övervakas.
Men det hjälpte inte i 15-åringens fall. **Inte heller i många tusen andra svenska ungdomars totala engagemang i fantasivärlden.**”
Fattar inte riktigt. Menar skribenten att tusentals andra svenska ungdomar får epileptiska anfall av att spela WoW? Och vad har han för källhänvisning på det? Jag trodde det var extremt ovanligt att få påtagliga fysiska besvär av att spela datorspel.
Vilken noob. Han är säkert avundsjuk för att han inte får spela för frugan.
”Vilken noob. Han är säkert avundsjuk för att han inte får spela för frugan.”
*high-5:ar Matt*
Ja, eller så är skribenten en sån där som lider av teknikskräck (saker som man inte förstår blir ofta otäcka, som bekant). En sån där typ som tycker att alla nymodigheter efter hjulet egentligen är av ondo. Undrar om han använde sig av en dator när han skrev det där, eller om han hackade fram runor i en sten.
Alltså, när jag läser artikeln så tycker jag ändå att det verkar som att föräldrarna fick sig en väckarklocka. Visst, de hade kunnat se till att pojkarna sov ordentligt och fått i sig mer mat. Men när det handlar om 15 åriga pojkar som träffades över en helg för att spela, tror jag inte att föräldrarna hade räknat med att detta skulle hända.
Sen kan man ha helt andra åsikter om kvällsblaskans såkallade journalistik.
Ramlar man på cykeln är det cykeltillverkarens fel att man slog sig. Har man fetma för att man ätit plusmenyer på Mc Donalds sen späbarnsdåldern är det deras fel att man är tjock. Dödsmetall gör folk suicida och det är klart det är musikens fel när ens unge har hängt sig i garderoben…
Människor tenderar att vilja skylla ifrån sig på något ytligt (i detta fallet datorspel) istället för att gå till roten med problemen. Datorspel har fått otroligt mycket skäll för att ”förstöra våra barn!!1″ Är det inte för våldsamt så är det för beroendeframkallande. Men det är ju knappast det hamnar på löpsedeln när någon 14-åring har spytt/däckat/kollapsat sen en karatefylla efter disneydags på lördagarna.
Nån slags åldersgräns tror jag är fel väg – det är som att sätta åldersgräns på att äta godis. Även om det är en god tanke att få färre att bli beroende av socker och godis kommer det ändå konsumeras i mängder. Och barn/ungdomar kommer utan tvekan dras till det förbjudna – om inte för alltid så för en väldigt lång tid framöver.
Jag som tänkt skriva om våld i spel…
får jag vänta ett tag till med det inlägget.
Och som vanligt är det aggressioner, föräldrar som inte tar sitt ansvar etc etc som åter igen räknas upp.
Är inte det att skylla ifrån sig det också? Bara undrar.
TV/Data spel, anime/manga, kolla på TV/nyheter/filmer, äta medicin, spela fotboll, träna, äta mat, dricka.
ALLTING är farligt om man överdoserar. Många verkar glömma bort det. Vilket är riktigt tråkigt.
Att sitta och spela ”oavbrutet” i 24h är inte bra för en persons hälsa. WoW är beroendeframkallande ja eftersom för att ta sig någonstans måste man lägga ned så oerhört med tid på det.
Till detta lägger man en person som inte äter eller dricker ordentligt så har du en farlig kombination.
Vid 15 års ålder börjar man närma sig ”vuxenlivet” och bör därför kunna ta ansvar för sina egna handlingar, man måste ha perspektiv över vad som är skadligt eller ej för ens kropp. Kan man inte sluta trots att man vet det hela utan söker efter ”fixen” man får så är det ett beroende.
Försök säga till en 15-åring att han/hon inte får spela längre då man sitter i ett spel som WoW, ilska, irritation, svordomar är några tänkbara reaktioner. Framför allt om det finns kompisar i närheten.
Så jag ställer mig mitt emellan all denna pajkastning, visst föräldrarna borde ha varit strängare, försökt minska datorspelandet. Det är dock självförvållat att man inte förstår att man kommer bli dålig om man gör en sådan sak.
Slänger även iväg en känga åt spelföretagen som gör spel där man måste spendera i princip all vaken tid med spelet för att kunna ta sig någonvart i det.
Att endast peka finger åt en del är ganska dumt då det ej är en del som skapar problemen utan en ganska fin sammanslagning av allting.
Vad de gjorde då de var små? Troligen samma sak som jag gjorde, var ute och sprang på gatorn, motionerade, lekte med pinnar, nerf och andra saker.
Samlades för att spela boll eller vad som helst, men utomhus var man.
Men för att svara på frågan: Ja, dataspel är farligt för barn som inte är fullt utvecklade och inte har någon känsla för etik och moral som spelar större delen av dagen, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år.
Framför allt om man bara spelar ett spel eller en typ av spel. Blanda spelande och vila med motion och blanda spelgenrer så blir det absolut bäst.
Får man mest referenser, blir utsatt för flertalet saker vilket gör att man inte får en förvriden livsssyn eller någonting annat.
Allting i för stora mängder är farligt.
Någon bra lösning på det hela har jag dock inte. Förbud = mer intresse för det förbjudna vilket inte är någon bra idé. Små barn vill ju spela GTA bara för att det är 18års gräns. Inte speciellt bra om de får tag på en kopia av GTA IV.
Vad var det någon från SP sa? Att han blev shockad då han hörde vad Nico(tror jag karaktären man spelar i GTA IV heter) utbrister: Are you having fun? I´m having fun när han sköt ned helt oskyldiga personer.
Sätt en liten knatte bakom kontrollen under flera år så får du en riktigt snevriden världsbild.
Och så en liten fråga till er som säger att det alltid är föräldrarnas ansvar? Hur gammal får man bli innan det slutar att gälla?
Föräldrar har väl officiellt ansvar för sina barn tills de fyller 18? Jag tycker dock att föräldrar alltid har ansvar för sina barn- till en viss gräns. När man är 15 borde man kunna ta ansvar för sina handlingar, men det funkar inte alltid så. Straffmyndig är man, men i fängelse hamnar man inte. Jag vet inte hur andra familjer ser ut, men jag fick inte göra EN sak jämt när jag var 15. Mina föräldrar hade koll på när jag la mig, jag fick inte vara borta hos kompisar hur som helst, när som helst. Nu blev jag överbeskyddad, men jag tuppade heller inte av efter att ha spela WoW i 24 timmar- för det skulle jag aldrig ha fått. Och jag ser inte vad en liten knatte har att göra med GTA. Det är DET jag menar med föräldrars ansvar- sätta gränser och vara konsekvent. Sen att det inte är lätt (särskilt när barnen är mer tekniska än föräldrarna), det är en annan femma.
Jag antar att det enda som kan ses som skadligt i ett spel som WoW är att man ofta blir belönad för ”server first” till levlar och skit. Det är nått som får många att sitta uppe lite extra och spela.
Däckar man av att sitta uppe i 24 timmar bör man väl mer se över sin fysiska kondition istället för att gnälla över vad man gjorde under tiden man var vaken, om man nu då inte håller på med nått direkt skadligt som droger eller alkohol.
Jag håller mig till en gammal teori som ni säkert hört tidigare; varför måste man ha körkort för att få framföra en bil på allmän väg när man iom en värdelös uppfostran kan avla fram ett barn som skadar långt många mer än man hinner med en bil innan polisen klipper körkortet i 2 delar.
Licens för att få föda barn? Sjukt kontrollsamhälle?
Den lilla Darwinisten inom mig skriker att det är lika att folk får knarka ihjäl sig och spela ihjäl sig bäst fan dom vill.
En av mina närmaste vänner dog för ett år sedan på grund av droger, så ta inte det jag skriver på alltför stort allvar men vist fan är det nått som är sjukt skumt när man låter skolan se ut som den gör och sedan gnäller på att en kille som förmodligen inte ens sett en fotboll på TV senaste 10 åren däckar av en spelkväll med polarna.
Är detta ännu en strategi för att ta bort folks uppmärksamhet från FRA och liknande genomkorkade lagar och förordningar?
tänk på detta: Det är enligt facket helt ok att schemalägga en 16 timmars arbetsdag på en restauranganställd, då kallas det för avvikande schemaläggning och lokal överenskommelse, likafullt kan du få en 16 timmars dag en gång i veckan utan problem.
Är det nån som bryr sig?
Borde man göra arbetspass olagliga för att man har en möjlighet att gå in i väggen om man jobbar för mkt och utsätts för stress?
Spelar man mkt datorspel kommer man för eller senare att starta ett band som spelar tv-spels musik =)
Det är bevisat!
//dezo
Naseer Alkhouri skrev, om jag inte missminner mig, en artikel om en liknande sak i Super Play för x antal år sedan. Han hade suttit och ätit mat med någon förälder som pratade illa om spelvåld, och sedan kom det fram att han/hon köpt Manhunt till sitt barn.
Historien var säkert fiktiv, men ack så träffande.
Visst, där handlar det såklart om de psykiska ”påfrestningarna”, men summan av kardemumman är väl ändå att spel kan vara skadligt för barn, men hur man än vrider och vänder på det så är det ju bara löjligt att beskylla spelen.
@ Mary: precis så ja. Jag har upplevt samma sak själv, fast här var det inte konsekvent…
Men en massa regler ja.
Och ja, idag är ungarna mer tekniska än föräldrarna, vilket ju kan skapa problem som märks. Sedan är det ju bara löjligt hur uppblåst allting blir av media. Men det är ju sådant de sysslar med.
En liten knatte vill spela GTA för att hans kompisar gör det och för att de tycker det är jätteskoj att gå runt och skjuta folk :p
@ dezo: Jo, man tycker ju att det borde finnas regleringar för barnfödande då det finns för så mycket annat. Men samtidigt så är vi ju så invanda i att man inte behöver det. Och ja det finns folk till allt som sedan inte ”orkar” med sina barn efteråt och bara gnäller. De blir man riktigt irriterad på, hur svårt kan det vara med skyddad sex? Eller om det misslyckades och man vet att man inte har ork eller möjlighet så finns det ju andra alternativ.
Som livslång gamer med fler ”bara en level till” på mitt samvete än vad en enskilld människa borde få ha – så har jag all förståelse för hur man kan fastna och bara MÅSTE ta sig vidare till nästa omgång…
När jag var 15 så fanns inte Wow. Det som fanns då var MUD, Multi-User Dungeon, som var föregångaren till dagens MMORPG:er. De var uppbyggda på precis samma sätt. Det krävdes en enorm investering av tid för att komma någon vart, man belönades för sin tid och man spelade ofta med folk på andra sidan jordklotet vilket innebar att dygnsrytmen blev helt vriden.
Hade flera kompisar som helt uppslukades av det där. De satt och spelade flera dygn i sträck och deras studier och liv blev lidande. Så problemen med Wow och andra MMORPG:er känns som gamla nyheter för mig.
Då, precis som nu, så känns det helt fel att skylla på spelen och deras uppbyggnad. Det står dig som spelare helt fritt att prioritera ditt liv som du vill. Om du verkligen tycker att spelandet är viktigare än allt det som du prioriterar bort så är det ditt fel, och inte de lömska spelens lockande natur.
Bara för att chokladkakan ligger där och ser inbjudande ut så betyder inte det att du MÅSTE smocka i dig hela härligheten i en tugga. Är steget verkligen så långt mellan att skylla på Marabou och att skylla på Blizzard? Ge fan i Marabou!
Jag håller fullt med Gamegadgetgirl!