För att följa upp debatten runt dataspelens farlighet för hälsan eller ej så tänkte jag lyfta fram en studie som Dataspelsbranschen publicerade i förra månaden: Unga & Medier 2008
Två tusen barn och unga från åldrarna 9 till 16, samt lika många föräldrar fick svara på frågor om bl.a. sina dataspelsvanor. Hela studien är intressant läsning. Här ett par siffror som stack ut i mina ögon:
När det gäller TV-spel spelar ca 20% av de unga oftast själv, och ca 50% med kompisar eller syskon.
För datorspel däremot är statistiken omvänd. 50% spelar själv och 20% med kompisar.
På frågan ”Har ni regler eller gränser hemma hos er om hur länge barnet får spela?” svarade föräldrarna:
62% Ja
29% Nej
Hela 29% svarar alltså nej. Är det bara jag som är förvånad över denna höga siffra?
Det är en ganska läskig procentsats. Men sedan kan ju siffror vinklas en del. Själv behövde jag exempelvis inga regler för mitt spelande när jag var barn. Jag lekte mer då, och när jag blev tonåring så spelade jag fotboll och andra sporter betydligt mer än jag ägnade åt spel.
Hade jag däremot spelat ohälsosamt mycket så skulle jag med allra största sannolikhet haft regler.
Men visst, 29% är oerhört mycket.
”Hela 29% svarar alltså nej. Är det bara jag som är förvånad över denna höga siffra?”
Den är oroväckande under förutsättningen att det är hushåll med aktivt spelande barn/ungdomar som blivit tillfrågade. Så vitt vi vet kanske de där 29 procenten (eller åtminstone en stor del av dem) inkluderar hushåll där spelande inte på något vis har en central roll.
Till exempel: Tre barn. Tonårstjejen har aldrig rört en handkontroll. Yngsta grabben rullar runt i blöja. Mellanbarnet spelar The Sims några timmar i veckan och Nintendo DS när familjen åker bil till farmor och farfar. Alltså ingenting som behöver regleras rent tidsmässigt.
Vet inte riktigt hur mkt man vågar lita på sådanna undersökningar heller.
Tänk själv; Gå fram och fråga 5st 13-åringar på en spelaffär 2 dagar efter en WoW release hur mkt WoW dom spelar och om dom skulle bry sig om att föräldrarna sade åt dom att sluta spela.
Det räcker i stort sett bara med att den första som svarar på frågan säger ”lolz, jag ska bli server first med epic gear” så säger resten av dom förmodligen nått för att bräcka den första talaren, på grund av grupptryck.
Räknar man det som empiriska undersökningar kan man nog få fram vilka siffror man vill genom att ställa frågan på olika sätt och i olika sociala sammanhang.
Statistik är dikt och förbannad lögn.
//dezo
Den här typen av statestik är ren skit. Ska man ha korrekt statestik måste allt och alla tillfrågas.
Och jag har då inte blivit tillfrågad, ej heller mina föräldrar. Alltså är statestiken ingenting att gå efter.
Ge mig den tätaste WoW ansamlingen så ska jag kunna skriva statestik över att 100% av gruppen spelar ensamna hemma på en PC utan att föräldrarna sätter några gränser.
Så jag tycker inte siffran är alarmerande då jag vet vad statestik används till. Hyckleri och lögner för att bevisa en punkt som egentligen inte stämmer. Framför allt i sådana här fall.
Hittils tycker jag att de som gör undersökningarna antingen vill visa att det är skadligt att spela medan andra gör tvärt om. Vilket gör att vi får rapporter som motsäger varandra.
Enda den typen av undersökning visar är nästan följande:
1. Föräldrarna ska inte ha några barn
2. Man pekar finger åt föräldrarna och försöker få det till att det ej är barnens fel utan 100% föräldrarnas fel.
Av vilket jag inte direkt gillar alt 2. Alt 1 är ju tyvärr sanning. Många föräldrar skaffar barn utan att sedan bry sig om de speciellt mycket och uppfostrar de inte.
Men det är en annan diskussion.
dezo och HB: Att ställa sig tveksam till undersökningar är sunt, men man bör hellre titta på urvalet än att bara rakt ut i luften kritisera och raljera över siffrorna. Unga & Medier är en studie som görs av statliga Medierådet som är en avdelning under Kulturdepartementet.
Studien är genomförd med en postal enkät och respondenterna är utvalda med ett obundet slumpmässigt urval. De 2000 barnen är uppdelade i kategorierna barn (9-12 år) och unga (12-16 år) samt 2000 föräldrar (ej samma föräldrar till barnen i studien, utan också slumpmässigt urvalda).
Jag har själv studerat undersökningsmetodik och analys. Generellt brukar man säga att 400 personer är brytpunkten för ett lämpligt urval för ett statistiskt trovärdigt korrekt resultat. Därefter börjar felmarginalen minska mindre ju fler respondenter som adderas till urvalet.
I fallet med Unga & Medier är alltså urvalet 2000 respondenter (1000 per kategori för barn och unga). På 1000 personer har du en felmarginal på som högst 3,1 procent vid 50 procent (minsta felmarginalen är 0,6 procent) och vid 2000 personer är felmarginalen 2,2 procent vid 50 procent.
Rent undersökningstekniskt är det alltså en väldigt väl genomförd studie.
Jag har inte studerat mer än att jag vet vilka fallgropar och nackdelarna med statestik som finns.
Precis som med allting annat ska man ta det med en nypa salt.
Men om det inte är samma föräldrar till barnen så känns det för mig väldigt lustigt. Det är ju i förhållande till hur barnen spelar och om deras föräldrar begränsar deras spelande som är intressant. Inte att någon random förälder vars barn inte är med i undersökningen inte sätter upp regler för sitt barn.
Hur spelar det barnet vars förälder inte blev tillfrågad? Spelar detta barn utan regler eller har föräldrarna stenkoll?
Men det är jag och så som jag vill ha det. Choice of opinion och hela den biten du vet.