Det blåser nostalgiska vindar i bloggosfären. De senaste veckorna har det rotats på vindar och i källarutrymmen i jakt på gamla spel och konsoler.
Det är nästan så att man börjar misstänka att någon lagt in subliminala meddelanden på Twitter. För visst är det lite suspekt att så många, samtidigt och oberoende av varandra, drabbats av retrofeber? Hmmmm…
Hursomhelst, min motivation för att kånka ner en gammal Commodore 64-samling från vinden var följande:
- Spela de gamla favoritspelen igen, som de ska spelas.
Utan emulatorer och moderna styrdon. - Komma underfund med om det verkligen var så bra variation på spelen förr. Eller om det bara är så jag vill minnas det.
Efter att ha avverkat det viktigaste; punkt 1, så skulle jag fortsätta med att tackla nummer 2.
Jag började därför med att stapla mina originalband i prydliga högar, sorterade efter spelkategori. Sidoscrollande shooters, racingspel, pussel, sportspel osv.
Osorterade band.
Det blev snabbt många små högar. Flera spel tillhör dessutom mer än en kategori på samma gång – vilket gjorde det knepigt att sortera.
Två av högarna reste sig en bit över de andra och blev vinnare. Det var action-äventyr-aktiga spel, som jag oftast själv omsorgsfullt hade valt ut.
En del av action och äventyrssamlingen på originalband.
Samt de spel som ofta hängde med spelsamlingar jag köpte, begagnat. Spel där man med flygplan eller rymdskepp skulle skjuta på allt som rörde sig.
Diverse flyg och krigsspel. Mycket skräp här, men också ett par riktiga guldkorn.
Ok! Det här gick ungefär som väntat, tyckte jag. Variationen som jag mindes var inte bara något som jag sett genom rosaskimrande nostalgi-glasögon. Plattformare, fightingspel, simulatorer och andra genrer fanns där – i nära jämlika proportioner.
Sen vände jag mig mot resten av samlingen. Alla band med blandade kopierade spel, och lådorna med floppys som har flera spel på varje diskett…
Fuuuuuuuuuuuuuuuck!
Om jag skulle gå igenom allt det där så skulle det att ta evigheter!
Tog en öl istället och satte mig ner, mitt i kaoset som spritt ut sig på vardagsrumsgolvet.
Vad gör jag här, när jag kan vara ute och surfa istället?
Vad jag, på mitt helt ovetenskapliga vis, ville komma fram till var att det på 80-talet fanns spel som kunde tilltala en bred publik. Något som jag tycker att vi först nu på senare år äntligen börjat hittat tillbaka till.
Även på 80-talet så utvecklades spelen av män, för andra män och finniga tonårspojkar. (Samantha Fox Strip Poker, hallå?) Detta håller dock långsamt på att förändras. Branchen har upptäckt att det finns ordentligt med pengar att tjäna på att bredda målgrupperna för spel. Och är det något som kan locka fram förändring snabbt så är det förstås pengar.
Vi har fortfarande en bra bit kvar att gå. Förändringen kan inte komma snabbt nog. Men vi är på väg mot rätt håll igen. Det känner jag på mig och det värmer ett gammalt gamerhjärta!
GamerGadgetGirl 