Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Xbox 360’

Av ren princip tycker jag att det där med nyårslöften är löjligt. Därför retades jag  i januari och publicerade ett nyårslöfte som gick ut på att jag skulle skita i att träna, äta bättre och allt det där som folk brukar lova… och istället lovade jag mig själv att jag skulle spela mer.

Så här 5 månader senare så kan jag konstatera att det var något som gick snett. Någonstans gick löftet från att vara ett skämt till att bli blodigt allvar.

Bland löftena fanns en punkt som sa att jag ”inte skulle påbörja ett nytt spel innan jag avslutat ett annat”… Visste att det var ett misstag så fort jag kom på det.

Svårt att behålla motivationen när ett nytt bubbelplastat spelfodral dimper ner på tamburmattan.

Det dyker alldeles för ofta upp något nytt kul spel som man vill prova på, innan man hunnit spela igenom ett annat. Eller hur?

Läser man dessutom spelbloggar och vill hänga med lite grand i vad som händer inom spelvärlden så är det ju så gott som omöjligt att inte bli frestad att testa det senaste.

Ibland undrar jag hur alla frilansande spelskribenter hinner med att spela igenom alla spel som de ska recensera. Stressar de sig igenom alla spel? Börjar det då inte kännas som att göra läxor eller jobba, snarare än att njuta av spelupplevelsen?

Nåväl, tillbaka till det där om nyårslöftet. Hittills i år har jag faktiskt hållt löftet. Det betyder också att jag halkat efter. Högen med spel som ligger och väntar bara växer.

Dessutom skaffade jag mig PS3 vid årsskiftet, så spelandet på 360 har halkat ännu mer efter.

Avslutade spel i år:

PS3
Uncharted 1
Uncharted 2
Heavy Rain
God of War III

360
Dante’s Inferno

PC
Assasins Creed II
Firelight
Machinarium, The Path och div andra indiespel

Spel jag nöter på just nu:

360
BioShock II

PS3
Heavenly Sword

PC
Dragon Age

Och till slut; spelhögen som väntar på att bli spelade innehåller bl.a.:
Settlers 7
Alan Wake
Red Dead Redemption
Darksiders
Final Fantasy XIII
Mass Effect II
Resonance of Fate

Vid sidan av detta håller jag på med diverse andra spel, som t.ex. kortare indiespel, iPhonespel och bilspel. De ser jag mer som casual och räknar därför inte bland spelen som jag måste avsluta.

S U C K !

Varför skulle jag komma på det där med att avsluta spel? Om jag lovar något, oavsett vem jag lovar det till, så brukar jag hålla det. Därför vill jag inte riktigt ge upp än och kasta in handduken.

Hur gör du? Brukar du spela igenom alla spel som du börjar på?

Read Full Post »

I’m in löve

brutal_legend_apr03_111

Eddie is GöD!

Och hans namn är Eddie Riggs…

I Brütal Legend, det nya spelet från skaparen av Psychonauts och Grim Fandango, dyker vi in i det illustrerade skivomslaget till en magisk bit vinyl. Vår hjälte Eddie Riggs är en roadie som drömmer om den gamla goda tiden. En tid då heavy metal var riktig heavy metal, män var riktiga män och små snörvlande monster från helvetet var RIKTIGA små snörvlande monster från helvetet.

Efter en olycka vaknar Eddie upp i en värld som ser ut som en  berusande blandning av heavy metal tidens mest ikoniska skivomslag. Världen hotas av arméer av elaka monster och det är upp till Eddie att med yxa, gitarr och eldsprutande dragracing fordon göra det som en roadie gör bäst: Hjälpa andra att se bra ut.

På ytan liknar Brütal Legend en 3d person hack-and-slash RPG. Och det är det också. En enkel sådan. Eddie får uppdrag och sido-uppdrag att utföra och kan förbättra sin utrustning allt eftersom han blidkat metalgudarna genom sina välgärningar.

Jag sa att det var enkelt… ett inbitet RPG fan blir förmodligen inte så imponerad av spelets bristfälliga koll på hälsa och utrustning. Uppdragen och framförallt sidouppdragen blir snabbt lika varandra och storyn spelas lätt igenom på ett par timmar. Spelet bjuder trots detta på tillfredsställande button-mashing, som varvas med rallykörning och strategi. Bäst av allt är dock humorn.

Spelet innehåller så stark dialog att du med flit sölar för att vara säker på att du hört varenda replik.  Skruvade figurer gömmer sig bakom varje högtalare, drake och döskalle-format berg. Du har t.ex. medlemmarna i din moshpit-armé, som headbangat så mycket att deras halsar är tjocka som Bruce Dickinsons lår. (Det är tjockt. Tro mig.) Ozzy Osbourne dyker upp som en okaraktäristiskt vältalig ”Keeper of Metal” och en typecastad Tim Curry (Rocky Horror) är din ärkefiende. Det hela är inlindat i ett kick-ass soundtrack (duh!) och en miljö som bara någon som växt upp bland plastbackar och posters i den dammiga metal-sektionen i skivaffären kunnat drömt upp.

Lars

Maka på dig Lars!

Om Jack Black fick röstrollen som Eddie efter det att spelskaparna hört Tenacious D låt ”The metal” eller sett honom i ”High Fidelity” är oklart. Kanske skräddarsyddes rollen för honom. Hursomhelst så passar Jack perfekt som Eddie, och de övriga röstskådisarna håller samma kvalité.

Brütal Legend är fücking awesomë! Min tidigare flamma Lars Ümlaüt från Guitar Hero får se sig besegrad av en annan lönnfet rival.

Read Full Post »

Den odödlige Baron von Blubba

Den odödlige Baron von Blubba

…precis när du trodde att du blivit av med mig så kommer jag tillbaka och spökar. 😉

Nästan ett år efter det att GGG lades ner så fortsätter besökarna att strömma till i tusental. Det kommenteras, mailas och projektet verkar lixom inte vilja dö riktigt.

Hur mycket jag än skulle vilja tro att alla dessa människor diggar min stil så kan jag inte riktigt ta äran. Det är helt och hållet WordPress förnäma sökoptimerings förtjänst. Googlar man, eller söker i WordPress, efter ämnen som GGG nuddat vid – så dyker mina artiklar upp. Tacksamt marknadsföringsverktyg för de som använder bloggandet för att synas. Inte helt lysande för de som söker aktuell information och som får gammal skåpmat i träfflistan.

Hursom… nu när jag ändå var här, godkände nya kommentarer och fick skrämselhicka av att titta på statistiken så kan jag väl ändå passa på att skriva ett par rader?

Vad är nytt på spel & prylfronten hemma hos GGG?

Höjdpunkterna bland prylar är utan tvekan min nyligen införskaffade iPhone.
Efter en långdragen jämförelse mellan HTC Hero (med det uuuuunderbart snygga Android-baserade gränssnittet ”HTC Sense”) så valde jag till slut iPhone.

När jag stod där med en lur i vardera handen så visade det sig att HTC Hero väger lika mycket som en överviktig elefant. Och är ungefär lika långsam. Så iPhone vann. Det ångrar jag inte. Det var länge sedan jag hade så roligt med en telefon/handdator! Dessutom, efter många år med billiga kinesiska MP3-spelare så är det också väääääligt skönt att ha en musikspelare med ett smart och väl fungerande gränssnitt igen. Halleluja!

Spelupplevelsen på iPhone måste jag ju också kommentera. Det finns hundratals av spel att välja på som spänner från enklare pusselspel (Bejeweled, Geared) till mer grafikintensiva spel (Need for Speed, Assasins Creed). Många roliga spel är dessutom helt gratis, eller kan köpas i iTunes App store för symboliska summor. (Ofta 7-49kr.) Att spela på iPhone går faktiskt så bra att jag funderar på att sälja min älskade PSP.

Det enda negativa jag stött på hittills är iPhone-versionen av Monkey Island. Fy bubblan vilka jobbiga kontroller! Det är nästan omöjligt att få Guybrush att lyda. Hade spelet inte varit inlindat i ett rosa nostalgiskt skimmer så hade jag stormat Lucas Arts med fackla och högaffel, och bejärt pengarna tillbaka. Det blir till att spela om spelet på X-box istället, nu när det finns som arkadspel.

Guitar Heros/Rock Bands tecknade stilisering fungerar ovanligt bra här.

Guitar Heros/Rock Bands tecknade stilisering fungerar ovanligt bra här.

På tal om X-box så spelar jag just nu Batman Arkham Asylum och Beatles Rock Band. Batman visste jag att jag skulle älska. Beatles överraskade. Bakgrunderna, framförallt på låtarna som spelades in på Abbey Road, är så fiffinurligt illustrerade att man sabbar sin score bara för att titta på bubblande gula ubåtar och fnissa åt psykedeliska valrossar. Spelet har verkligen anammat Beatles kreativa anda. Det behöver man inte ens vara ett inbitet fan för att uppskatta.

Vad mer? Jag övergav GGG (som f.ö. redan från början var tänkt att bara finnas i ett par veckor – men blev så förbannat kul att jag inte kunde slita mig förrän flera månader senare) till förmån för diverse andra webbprojekt. När det gäller internet-delen av alla mina många hobbys så kör jag stenhårt med att jag måste lägga ner ett projekt om jag vill börja på något nytt.

Det nya (som inte är så nytt längre) är en webbshop. Där får jag utlopp för min kreativitet och tjänar dessutom lite kosing på kuppen. Det behövs när man är prylgalen, om man inte vill bli anmäld som deltagare i Lyxfällan.

Läser andras bloggar gör jag också, fast mer i det tysta.
Favoriterna bland spelbloggar är fortfarande xboxflickan som alltid skriver lika trevligt. Och som dessutom verkar vara lika pysslig och kreativ av sig som jag. Hon borde också öppna webbshop och sälja sina alster!
Said Karlsson (som inte skriver så mycket om spel längre) trollbinder mig med sina vackra bilder, spännande reseberättelser och alternativa livsstil. Godis för ögon och hjärna.

Jag lämnar er med ett litet filmtips. (Kan ju inte hålla mig!)
Om du gillade ”Shaun of the Dead” så ska du spana in: Frequently Asked Questions about Time Travel …som är för sci-fi vad Shaun of the Dead var för skräck.
Så nördigt. Så härligt.


Låt er inte luras av den här ASDÅLIGA trailern!
Om man ska tro trailern så är filmen någon slags amerikansk smörja, när det faktiskt rör sig om härlig britisk humor.

Live long and prosper people!

Read Full Post »

Eftersom jag älskade det första Scene It spelet så var del två i serien, Filmtoppen, ett givet inköp. Jag satte mig till rätta i soffan med buzzern i högsta hugg för att sätta filmkunskaperna på prov.

Här är jag. Rätt likt faktiskt förutom att skönhetsfläcken sitter på fel ställe.

Här är jag. Rätt likt faktiskt förutom de trista kläderna och att skönhetsfläcken sitter på fel ställe.

Det första man lägger märke till är att ens egen avatar gästspelar i spelets intro. Snyggt! I den nerladdningsbara demon gav avataren ifrån sig fjantiga ljud. Dessa är lyckligtvis dämpade i den fulla versionen av spelet.

De två kommentatorerna som guidar dig igenom spelet munhuggs med varandra på ett rätt underhållande sätt. Deras repliker upprepar sig väldigt snabbt men de håller sitt gafflande tacksamt kortare än kommentatorn i det första spelet.

Variationen av pussel är imponerande! Favoriterna från första spelet är med och har fått tillökning med ett par nya pussel som t.ex. pixel flix (gissa filmen med hjälp av animerad retro grafik), celebrity ties (skådespelare matchas ihop, likt ”Six degrees of Kevin Bacon”), nya och förbättrade bildgåtor och förvrängda bilder m.m.

Om något har blivit lidande till förmån för alla dessa pussel så är det variationen av filmklipp. Jag testade att spela 5 omgångar. 3 korta spel, ett långt och ett solo alternativ. På de 5 omgångarna så fick jag återse 3 filmklipp 2 gånger. Frågorna är tack och lov olika men det är rätt jobbigt att se ett långt filmklipp, om än roligt, flera gånger så tätt inpå varandra.

Spelet är från början inställt på att du inte förlorar poäng för fel svar. Detta gör att det är extremt enkelt att ta achievments. Själv tog jag 29 av 50 achievments innan jag tittade närmre på inställningarna och rättade till svårighetsgraden. Om poäng dras av, så som de gjorde per default i det första Scene It, så piskar det i mitt tycke upp stämningen och gör det mer spännande. Utvecklarna ska verkligen ha en eloge för att man har möjligheten att lägga upp spelandet som man själv vill.

Så här ser det ut när 4 spelare eller lag tävlar. Mina kompisar vågar inte spela med mig längre.  De lärde sig läxan i det första Scene It.

Så kommer vi till slut till det som i alla fall jag sett fram emot mycket – nämligen Live-spel. Om man inte kan få nytta av sin insamlade reservoir av värdelöst vetande och äga motståndare Live, vad ska man då med kunskapen till? 😉

Upp till 4 spelare/lag kan spela mot varandra i samma rum eller Live. Tyvärr verkar Live stendött. I alla fall en fredag eftermiddag så här nära inpå spelets släpp. Jag skrev hela det här inlägget i väntan på att en spelare skulle dyka upp och utmana mig. Men icke. Riktigt synd. Kanske du vågar dig på utmaningen? Bered dig på att bli mosad i små små beståndsdelar. 😉

Sammanfattningsvis så är det nya Scene It riktigt riktigt underhållande.
Frågorna är aktuella och pusslen utmanande. På nästan samtliga punkter har spelet lyfts från sin föregångare och det har helt enkelt blivit mer av något som redan var mycket bra. Minus för täta repriser av filmklipp. Kanske skulle en Bluray-skiva behövts för att fler klipp skulle få plats?

Read Full Post »

Den frågan ställer Expressen till sina läsare efter att ha rapporterat om en 15-årig kille som kollapsat efter att ha spelat oavbrutet i ett dygn.

I skrivande stund har 5,900 personer svarat på frågan och resultatet blev detta:

Är dataspel skadligt för barn?
1. Ja, absolut. 30%
2. Nej, men lagom är bäst. 50%
3. Högst individuellt. 20%

Nu får man naturligtvis ta undersökningar i den sensationslystnaste av alla sensationslystna blaskor med en stor skottkärra salt… Kan ändå inte låta bli att bli rejält förbannad på artiken, och inte minst på föräldern till den kollapsade 15-åringen.

Att en 15-åring spelar så intensivt att han/hon till slut kollapsar av uttorkning och utmatting är väl för helvete inte spelets fel? När jag själv var 15 så skulle jag aldrig i livet ha fått sitta och spela på det sättet utan att bli tvingad av en förälder att ta paus. Nu är jag inte förälder, och avundas verkligen inte det hårda jobb som det måste innebära, men någon måtta på hur mycket man får skylla ifrån sig måste det väl ändå vara?

Sen kommer vi till Expressens sätt att rapportera om denna nyhet… Artikeln är skriven på ett så vinklat sätt att det framstår som att spel, över huvud taget, är tickande bomber som kommer ge ungarna som spelar både fysiska och psykiska men med tiden.

Inte så konstigt då att så många svarade ”Ja, absolut” på deras fråga. Besviken blir jag trots allt på att dessa 30% låter sig svepas med i häxjakten och målar upp dataspel som syndabock.

Är det för mycket att begära att vi 2008 slutar skylla på musik, film, dataspel eller annan populärkultur när ungarna beter sig som idioter och deras föräldrar tappar bollen? Det funkade inte på Beatles tid, när man försökte förbjuda långt hår på pojkar som ville likna sina idoler, och det funkar inte nu.

Vad tycker du?
Är det spelutvecklarnas fel, som gör för roliga och beroendeframkallande spel?
Är det föräldern, eller individens ansvar att sätta rimliga gränser för spelandet? Borde det sättas åldersgränser på särskillt beroendeframkallande spel, eller borde dessa förbjudas helt och hållet?

Read Full Post »

Hur många gånger har det här hänt dig?

Planet som skulle ta dig till semesterdestinationen krashar. Mirakulöst nog överlever du och ett par av dina medpassagerare. Det visar sig att ni krashat rakt ner i källaren i en mardrömslik byggnad som ligger mitt i ett träsk, fyllt av radioaktiv strålning. Din enda väg till säkerhet är upp ur källaren och ut ur det mutantinfesterade träsket.

Okej… Kanske inte något som hänt dig nyligen. Men OM olyckan skulle vara framme; vem skulle du vilja ha med dig, som kämpar på din sida i kampen för överlevnad? Rambo? Buffy? John McClane? Eller Ellen Ripley kanske?

Muskler, stora puffror och actionhjältar i all ära… Är inte egenskaper som t.ex. uppfinningsrikedom, strategi, och snabb reaktionsförmåga nyttigare att tillgå i en nödsituation? Tänk bara på alla de jobbiga predikament som spelare försatts i under åren. Och alla de egenskaper som de måste övat upp för att nå målet.

fallout_cunning

Egenskap: Uppfinningsrikedom
Zombies och mutanta varelser är vardagsmat i överlevnadsspel som Dead Rising, Silent Hill, The Darkness och Resident Evil.
I t.ex. Alone in the Dark måste man i kombinera sprayburkar, tejp, tändare, brandsläckare och annat man hittar för att överleva. Det är uppfinningsrikedom som skulle få självaste MacGyver att fälla en tår av stolthet.

fallout_cool

Egenskap: Håller sig cool i dödsfara
Gamers har is i magen! I spel som DOOM, Eternal Darkness, Fatal Frame och Condemned har de sakta men säkert vant sig vid situationer som skulle kunna få Vin Diesel att skrika i falsett och springa hem till mamma.

fallout_educated

Egenskap: Strategiskt tänkande
Alla som spelat spel som Red Alert, Command & Conquer och Starcraft vet att det kokta fläsket är stekt om du inte har en smart strategi. Det finns trångmål som inga vapen i världen rår på utan att någon tänker efter först.

Egenskap: Lateralt tänkande (Problemlösning)
En kusin till strategi är problemlösning. I alla sorters pusselspel från Tetris, Portal och Exit till Clock Tower och Broken Sword så måste du vända och vrida på problemen fler gånger än en rubikskub för att hitta rätt lösning.
fallout_runner

Egenskap: Snabb reaktionsförmåga
Racingspel, fightingspel och FPS kanske inte gör gamern själv till en lean-mean-fighting-machine men det övar upp reaktionsförmågan. En van gamer kan 1) uppfatta att en granat kastats, 2) fånga den i luften, 3) kasta tillbaka och 4) vråla en barnförbjuden förolämpning. Allt innan granaten spränger fienden i små små klibbiga bitar.
fallout_medic

Egenskap: Sparsamhet
En erfaren gamer vet hur man sparar. Ammunition, bandage och proviant håller gamern mer krampaktigt i än en gammal tant håller i sin handväska. Den som spar han har, sådetså!
Så tänk på det här nåsta gång du hamnar i knipa…
Se dig inte om efter en allierad som ser ut som en actionstjärna. Om du vill klara dig helskinnad ska du leta upp tjejen eller killen med synliga valkar på händerna. Valkar som man bara får efter mångårig kronisk hantering av joysticks och spelkontroller. Det är hardcore gamerns långa erfarenhet av just sådana här siduationer som kommer rädda dig!

Read Full Post »

Jag ska sluta tjata om Fable snart, jag lovar. Först ska jag bara lyfta fram ett par av de saker som jag verkligen gillade i spelet och ett par andra saker som irriterade…

Fable 2, bra eller anus… eller är det ”tofu eller crunchy chick” man borde säga?

Tofu: Det finns enormt mycket att göra. Du kan spela igenom huvuduppdragen och ändå ha många många timmar kvar av roliga sidequests och annat smått och gott.

Så här kan det se ut om man köpt Limited Edition och fått den Halo-inspirerade rustningen på köpet.

Så här kan det se ut om man köpt Limited Edition och fått den Halo-inspirerade rustningen på köpet.


Crunchy Chick:
Mer loot! Vi blev utlovade mer vapen och skatter i Fable 2. Skillnaden känns försumbar. Det finns ett begränsat antal vapen och de magiska stenar som man kan uppgradera vapnen med ger ingen revolutionerande effekt.

Tofu: Demondörrar och förolämpande gargoyles. Så förbannat roliga! (Att bli förolämpad med en tjock skotsk accent är av någon underlig anledning alltid roligt.) Det är humorinslagen i Fable som lyfter hela spelet till nya höjder.

Crunchy Chick: Spelet är på den enkla sidan. Även någon som inte är en van RPG-spelare kan klara sig mycket långt utan att bli knockad. Jag väntade i det längsta på svårare utmaningar i stil med uppdraget som måste utföras på tid, i det första Fable spelet. Tyvärr är rå styrka och många potions det enda som krävs för att lyckas.

Tofu: Beroendeframkallande!! Efter att ha spelat så många timmar så borde jag tröttnat vid det här laget, men jag kan fortfarande inte släppa kontrollen när jag väl börjat spela.

Crunchy Chick: Långa laddningstider. Civilisationer har fötts och fallit under den tiden det tar att ladda Bowerstone Market och andra regioner.

Tofu: Hela Albion är godis för ögonen. Det är så vackert att jag flera gånger kände för att brista ut i skönsång. Climb every mountain! Ford every stream. Follow every rainbow. ‘Til you find your dream!

Crunchy Chick: Grafikbuggar. Albions skönhet åsidosatt så innehåller tyvärr Fable en del buggar. De flesta av dem spelar ingen större roll och rättar till sig av sig själva efter ett tag. Tyvärr verkar ingen ha tänkt på att man t.ex. inte kan se vad det är som man ska sikta på i skjutbanan i Westcliff, om man är poppis och folk ställer sig framför dig och woopar medans du ska skjuta. Irriterande!

Tofu: Påverkningsbar omgivning. Hur du agerar visar sig på ditt eget utseende, din hunds uppförande, hur folk bemöter dig och hur världen runtom dig ser ut. Besut som att ge, eller inte ge, häktningspapper till en vakt i början av spelet kan förvandla hela Old Town till antingen en blomstrande marknad eller en kåkstad full av banditer och uteliggare. Det är onekligen spännande att se hur och vad som kan påverkas. Detta bidrar ytterligare till återspelningsvärdet.

Ja… jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Nu är det dags för dig att dela med dig av dina favoritsaker i spelet. Eller spy galla på det som fick dig att gnissla tänder.

Vad tyckte du var tofu eller crunchy chick?

Read Full Post »

Older Posts »